Vem har ansvaret?
Vem har ansvaret om något händer? Vem har det övergripande ansvaret för ett barns resa när barnet sitter i sin rullstol under färden, eller har annan anpassad utrustning?
Det här är en ganska komplicerad fråga. Svaret är nämligen att flera personer är ansvariga för olika aspekter av resan.
Förarens ansvar
Föraren har ett mycket stort ansvar. Det gäller både när du som vårdnadshavare eller andra vuxna kör barnet i privat bil och när barnet åker med färdtjänst eller skolskjuts.
Först och främst måste föraren se till att alla passagerare under 15 år använder bälte och eventuell annan säkerhetsutrustning under hela resan. Föraren är också skyldig att se till att rullstolen eller annan anpassad utrustning är förankrad eller används på̊ rätt sätt i bilen eller bussen.
I trafikförordningen, 3 kap 79 § (1998:1276) står det tydligt att man inte får ta med för många passagerare eller låta passagerarna sitta på ett sätt som kan vara farligt.
En yrkesförare är också skyldig att rapportera eventuella brister i bilens eller bussens utrustning till sin arbetsgivare.
Förare som inte sköter dessa uppgifter på ett noggrant sätt kan polisanmälas och riskerar att dömas till böter för vårdslöshet i trafik enligt trafikbrottslagen.
Transportörens ansvar
Färdtjänsttransporter och andra resetjänster sköts i dag vanligen av transportörer som har avtal med en kommun eller region. I avtalet står vilka krav fordonet måste uppfylla och vilken utrustning som ska finnas. Där står också vad som krävs av föraren och vilka arbetsuppgifter han eller hon ska utföra.
Transportörer har ett stort ansvar när det gäller trafiksäkerhet. Bland annat måste de utbilda förarna om gällande lagstiftning, hur de ska förankra rullstolar, hur de ska bemöta kunder med funktionsnedsättning och så vidare. Transportören ska även ha rutiner för rapportering och dokumentation av tillbud och olyckshändelser.
Enligt skadeståndslagen (1972:207) har transportören också ett ekonomiskt ansvar vid trafikolyckor. I 2 kap 1 § står: ”Var och en som uppsåtligen eller av vårdslöshet vållar person- eller sakskada skall ersätta skadan, såvida inte annat följer av denna lag.” Det betyder att transportören måste betala skadestånd om någon har skadats för att föraren eller transportören har varit slarvig eller struntat i att åtgärda ett fel eller en brist.
Rullstolstillverkarens ansvar
De flesta av dagens rullstolar är inte provade och godkända för användning som passagerarsäten i bil. De krav som ställs på krocksäkerhet är inte alltid lätta att kombinera med krav på goda köregenskaper, hopfällbarhet, god sittkomfort, låg vikt och så vidare.
Detta innebär att rullstolstillverkarna inte tar på sig ansvaret vid en eventuell krock. Därför märker de inte alltid ut var på rullstolen man lämpligen ska sätta spännremmar som ska hålla fast rullstolen i fordonet.
Om föraren följer de vanliga anvisningarna för färd med rullstol i bil, det vill säga spänner fast den ordentligt och åt rätt håll, klarar trots allt många vanliga rullstolar att fördela krockvåldet utan att kollapsa. Men skulle olyckan vara framme och det går riktigt illa så är ansvarsfrågan inte helt klarlagd. Läs bruksanvisningen och ha en dialog med förskrivaren om rullstolen ska användas att sitta i vid transport i fordon.
Rullstolsanpassarens ansvar
Om en olycka inträffar med en rullstol eller modulärt sittsystem som hjälpmedelsverksamheten har gjort anpassningar/specialanpassningar kan ansvarsfördelningen bli mer komplicerad.
Om hjälpmedelsverksamheten gör en anpassning/specialanpassning som innebär att CE-märkningen bryts, så dokumenterar hjälpmedelsverksamheten och förskrivaren detta.
Hjälpmedelsverksamheten sätter på en dekal på rullstolen så att det är tydligt att en specialanpassning har gjorts. Rullstolen omfattas då av de regler som gäller för specialanpassade hjälpmedel.
Annan utrustning och andra anpassningar
Annan utrustning som kåpor över bältesspännet, specialbilbarnstolar, bältessystem med mera räknas inte som hjälpmedel eftersom de inte förskrivs, utan är något vårdnadshavarna själva köper. Därför gäller den märkning som står på produkten. Föraren har ansvaret för att de sitter korrekt, men det är på vårdnadshavarnas ansvar att försäkra sig om att produkterna får användas.
Tillverkaren är ansvarig för sin produkt när den används i sitt originalutförande. I det medicinska direktivet, MDR som är en förordning, syftar regelverket till att säkerställa att medicintekniska produkter och tjänster som används i hälso- och sjukvården är säkra och ändamålsenliga.
